MARTIN ÅLUND

VÄSTERBOTTENS FOLKBLAD

99-01-21

Här

Galleri Ahnlund
Martin Ålund

(...) Också Martin Ålunds bilder rör sig i ett landskap. Men på ett helt väsenskilt sätt från Ulla Magnusson. Ett vackert oljemåleri med en smula diffus fokusering på huskroppar, asfaltens geometri, vinterns disighet eller sommarens mörkgröna skymning.
Landskapet är människans, hennes urbaniserade miljö av struktur och ordning. Det är disciplinerat och välkänt.

Martin Ålund målar den mättade tomheten som ryms i funktionen.
Som om han har avklätt en arkitekts visioner, studerat den kropp som återupprepats gång på gång i bostadsområde efter bostadsområde, där barn lekt, vuxna grälat, middagen lagats och läxorna lästs. Och trots allt detta liv lämnas så få spår att man kan förledas att tro att miljöerna ständigt är utan innehåll.

Vilket naturligtvis inte är sant.

Form möter form och därigenom förvandlas målningarna (och kanske också bostadsområdena) till ett litterärt innehåll. Jag ser fönstren på rad, exakt lika stora, exakt lika långt från varandra, och fast jag aldrig varit innanför vet jag vad som döljer sig där. I alla fall som en idé över en tämligen vanlig tillvaro i Sverige av i dag.

Jag ser de ensamma gungställningarna, de ödsliga klätterplanken, och demaskerar därigenom de torftiga idéerna om människors behov, läppars bekännelser om barn i fokus, om innehåll och mening.

Hade det stått ett träd där bredvid, kanske någont klättrat i det. Också på målningen.
När det gäller ljuset tycks Martin Ålunds utställning "Här" röra sig i det kollektiva medvetandet hos en nordbo, eller kanske skall man gå så långt som till en norrlänning. Den poetiska dovheten, vinterns slaskiga luddighet, sommarnätternas hemliga färger, det påtagliga och vackra måleriet indikerar att solen aldrig riktigt lyser här. Eller också glömmer vi den bara under vintermånaderna.
Såsom synen av människor inte är nödvändiga för att vi skall äga vetskapen om att de finns där, men att vi ibland förtränger konsekvenserna av vår närvaro.
Och att det är landskapet, som gör oss till vilka vi är.

ANNICA WENNSTRÖM