Materia blir magi
Text: Carolina Söderholm
Sydsvenskan 2016.03.12
Chemistry. Wadström Tönnheim Gallery, Skanör, t o m 27/3.
Chemistry II:IX
Dunkelt violett och rosa vräker himlen ner mot granskogens silhuett. Eller är det ljuset som färdas uppåt, genom ridåer av mörknande färg? Här och var tränger skuggorna fram, av gestalter och platser som sjunkit genom skikten mot botten. Det är ingen tvekan om att Martin Ålund befinner sig på romantikens mark. Hans måleri på Wadström Tönnheim Gallery utgör sinnebilden för det sublima, på en gång vidunderligt skönt och skrämmande. Fast han upprepar inte traditionen, utan målar sig genom och bortom den. Vad som återstår är flödande rörelse. Revor och droppar som metalliskt blänker, medan konturer mjukt suddas ut.
Den natur som anas är lika ödesmättad som Caspar David Friedrichs, eller den svenska skräckromantikens mästare, Marcus Larsons dramatiska vyer. Men det inferno Ålund framkallar ligger närmare August Strindbergs färgkaskader, upplösta mot abstraktion. Det är måleri som besvärjelse, malström och njutning. Blicken slits mellan djupet och ytans virvlar av vätskor och lösningsmedel, oljor och drivande pigment.
"Chemistry" heter sviten han visar, men alkemi vore en rimligare definition på hans arbete. Att genom kemiska processer skapa det åtråvärt glimmande. Ur det skummande formlösa kristalliserar sig det färdiga verket. Färgen har torkat, allt framstår självklart och ändå vägrar mättnaden infinna sig. Det är vanskligt att mystifiera måleriet och konstnärsrollen, men i detta fall kan jag inte låta bli. Likt alkemisten omvandlar Martin Ålund materia till något som påminner om magi.