Ölandsbladet
12-10-16
Martin Ålund är en poet i konsten
KONST
Galleri Monica Strandberg, Kalmar
Martin Ålund & Oskar Korsár
Måleri och skulptur 13/10 – 11/11
Chardins yttrande "Jag målar ("lägger på färg") tills det blir likt" spred sig som en löpeld på 1800-talet. I den samtida, icke-avbildande konsten, där Martin Ålund hör hemma, finns det sådana som uppfinner sina motiv, andra som finner dem. Martin Ålund hör till de senare.
I den samtida konsten som med sina konceptuella och performativa yttringar är så motsägelsefull — som omfattar både Lars Vilks vars trosvisshet når nästan scientologiska mått och Clement Greenberg vars drömmar om en ny Laokoon kan spåras bakom många av de dystopiska undergångsvisioner som man också kan se – är det ovanligt med en konst som är så koncentrerad på hantverksprocessen.
"Konst är lögn", som Picasso uttryckte saken. Ulf Linde som citerade det i en essä i Artes nr. 1 - 1999: "Det är det det är"— om att lära sig teckna) gav följande kommentar: "Vem som helst begriper att grottmålningarna i Altamira inte gör några oxar närvarande; rasen är ohjälpligt utdöd. Målningarna visar bara vad de visar, vad de ställer en inför: vad man ser — när man ser; varken förr eller senare."
Det är också anledningen till att Ålund bara talar om titlar i presens. Han nämner serierna där de ingår, som "Chemistry", "Observations" plus ett löpande nummer. Närmare titlar skulle låsa tolkningen för betraktaren. Det illustreras av en händelse under visningen då jag tyckte mig se ett djurs ögon stirra på mig i ett landskap. Det är betraktarens frihet, det hade han inget emot.
Förr var han mera figurativ. Då målade han vaga landskap i gråskala som han kallade "Passage" eller "Rastplats", eller tillstånd som "Crisis" och "Innocence". Nu är traditionen hans utgångspunkt. När han utsätter färgen för påverkan av lösningsmedel av olika densitet, uppträder oförutsedda händelser han både observerar och styr. Det är lika mycket slumpens verk som evolutionens i den konstutveckling och skapelsen han har i sitt inre. Det finns reminiscenser av Turner i engelskt 1800-tals-måleri eller ibland japanskt måleri där.
Martin Ålund är född 1967 i Skellefteå. Han är uppvuxen i Umeå och bor och arbetar i Stockholm. Martin har studerat vid Kungl. Konsthögskolam 1986-91 samt gick därefter, 1992-93, en kurs i video och intermedia.
Med sitt skiktmåleri har han sedan 90-talet deltagit i många separat- och samlingsutställningar, såväl utomlands som i Sverige, där ofta ställt ut på galleri Ahnlund i Umeå och Peter Bergman i Stockholm. Martin Ålund har också fått en rad stipendier.
Är den virtuella världen som vi ser i bilderna en högre form av den verkliga världen? Den kan förvisso förändra vår syn på verkligheten men ger oss framförallt en inblick i den konstnärliga processen som annars är förbehållet poesin i vidare mening. Hemkommen såg jag Scorseses film om Beatles och George Harrison. Sedan slog jag upp Gunnar Ekelöfs En Mölna-elegi , som är en besläktad själ och börjar med ingångsraderna
Jag sitter på en bänk i det förgångna.
Jag skriver på ett blad av det förgångna.
När ni går till utställningen som Monica Strandberg ska ha mycket beröm för, är det inte en stil som den leder till, en kulturell läsart eller vägen till en lokal frigörelse, men en upplevelse av att det ändå finns en framtid för bildkonsten.
ERICH SCHWANDT