Anteckningar om mitt måleri

Martin Ålund Chemistry

I början är målandet utan tanke, mer fokus på kroppen i en sinnlig rörelse. Det är flödigt, rinnigt, skvättigt. En kaskad av bländande ljus som inte vill ta form annat än sin egen färg. Oftast ligger det röda där i grunden.

Allteftersom tränger sig betraktandet, tanken, kunskapen och reflektionen in i processen. Dukarna vänds och vrids och får nya tillägg med färg som torkas bort och läggs till med trasor, penslar och händerna. Målningarna tycks måla sig själva genom materialens egenskaper. Vätskor, lösningsmedel, oljor, medium som krockar och skär sig, som skapar effekter och framkallar kemiska reaktioner.

Motiv och landskap bryter fram, antyder och avslöjar sig. Ofta målar jag över och börjar om från början. Eller slipar fram och blottlägger tiden i strukturer och linje­spel. Skikt efter skikt av prövanden och påståenden.

Koloriten söker sig mot det svarta, dunkla, mörka, dova och glimrande. Med färg och ljus i efterklang. Ett sökande efter ett skimmer, ett ljus som liksom försiktigt bryter fram eller precis håller på att försvinna. I det mörka som ändå inte är mörkt. I det släckta som ändå lever. En känsla av ambivalens.

När målningen är klar har den plötsligt tystnat. Den tycks separerad från mig. Den bär alla olika motsägelsefulla och komplexa perspektiv och lager i sig själv. Ibland testar jag den färdiga målningen mot mina tankar kring vad som skulle kunna vara istället – som ett försök att ifrågasätta dess färdigställande. Om den står pall så fortsätter den att vara klar.

Martin Ålund, 2015