FEAST OF THE 4 ELEMENTS / 4 ELEMENTENS FEST

2006.08.28 & 29

Jeanette Bonnier’s Opening Party for Bonnier Konsthall

Producer and Curator: Martin Ålund.

The artistic program I produced consisted of, among others, a variety of performances in various forms of artistic expression, such as dance, music and video art.

Coordinator/Assistant manager: Tina Pettersson, Design: Alexander Lund Feldman & Jim Grundmann, Lighting: Ellen Ruge, Sound: Anders Blomkvist.

Artistic activities:

  • WATER: Liquid. Composer: Ivo Nilsson, Singer/Musical Direction: Anne Pajunen, Text: Clara Diesen, Mask: Marina Ritvall
  • AIR: Air. Choreographer: Anna Koch
  • FIRE: Iris. Video Artist: Petra Lindholm, Composer: Lars Åkerlund
  • EARTH: Earth. Composer: Goran Kajfes

Jeanette Bonniers invigningsfest av Bonnier Konsthall

Producent och Curator: Martin Ålund.

Det konstnärliga programmet jag producerade bestod bl.a. av flera olika framföranden i olika konstnärliga uttryckssätt; dans, musik och videokonst.

Koordinator/Projektledarassistent: Tina Pettersson, Design: Alexander Lundfeldt & Jim Grundström, Ljus: Ellen Ruge, Ljud: Anders Blomkvist.

Konstnärliga programpunkter:

  • VATTEN: Vätska. Tonsättare: Ivo Nilsson, Sångare/musikalisk ledning: Anne Pajunen, Text: Clara Diesen, Mask: Marina Ritvall
  • LUFT: Luft. Koreograf: Anna Koch
  • ELD: Iris. Videokonstnär: Petra Lindholm, Kompositör: Lars Åkerlund
  • JORD: Jord. Kompositör: Goran Kajfes

LIVET, DÖDEN OCH KONSTEN

Tillblivelsen av Bonnierkonsthall är för mig oundvikligt förknippat med Jeanette Bonniers öde och hennes dotter Maria Bonner Dahlins bortgång och minne. Därför var det naturligt att förhålla sig till det konstnärliga programinnehållet på invigningsfesten de 4 elementen på ett sätt som svarar mot just detta; livets motsägelsefullhet, dödens oundviklighet och konstens förmåga att förhålla sig till dessa poler.

Urvalet av konstnärer som uppträder har både en logisk och intuitiv förankring. Intuitiv genom mina egna ordlösa och omedelbara reflektioner i urvalet – precis så till synes tillfälligt och slumpartat, grymt eller lyckosamt livet och ödet kan te sig. Logiskt genom att varje verk och konstnär ändå svarar mot en slags exakthet och nödvändighet i uttrycket, på flera olika plan.

Till exempel:

Ivo Nilssons körverk genom sitt till synes svårtillgängliga uttryck och samtidigt omedelbara närvaro, absurditet och humor.

Anna Kochs dansverk genom sitt konceptuella, nästan distanserade och rena estetiska uttryck och samtidigt vassa, befriande satir och kroppsliga, mänskliga uttryck.

Goran Kajfes å ena sidan traditionella New Orleans-begravningsmarsch (som i sig är en blandning av både förtvivlad sorg och livsglädje) och samtidigt nyskapande, experimentella musikaliska form.

Petra Lindholms videoverk i samarbete med tonsättaren Lars Åkerlund; ett vackert självklart flöde av bilder och ljud och samtidigt en krävande, påträngande berättelse, en slags hisnande resa, en poetisk sciencefiction-katharsis – om död och återfödelse och hur dessa ytterligheter är oskiljbara från varandra. Precis lika oskiljbara som lättheten och allvaret, tillfälligheten och evigheten.

Lika nödvändig som konsten kan vara för att beskriva det obeskrivbara, greppa det ogripbara, bära det obärbara – lika flyktig kan konsten te sig jämfört med varje människas unika livs realiteter.

Martin Ålund

DE FYRA ELEMENTENS FEST

Läran om de fyra elementen rymmer ett frö till både en vetenskaplig ordning av världen, och en poetisk-konstnärlig inställning till livet. Två spår, vitt skilda och ändå förenade, men av vad?

Med de fyra elementen övergick människan från att vara underkastad de grekiska gudarnas nyckfullhet, till att bebo en värld som bestämdes av förhållanden mellan ett fåtal urämnen – eld, vatten, luft och jord – bekanta från vår egen livsvärld.

Utifrån denna idé låter sig därför idag ånyo anas ett mer egentligt förhållningssätt, där vår moderna världsbild kan granskas utifrån ett förnuft som inte inskränks till det rent instrumen- tella. I en sådan process äger det konstnärliga undersökandet minst lika stort berättigande som det instrumentellt-vetenskapliga.

Om tänkandets uppgift idag delvis ligger i att återhämta den insikt som finns förborgad i det tidiga grekiska tänkandet, och om det egentliga tänkandet alltid är en fest, då är en fest til- lägnad de fyra elementen egentligen bara början på något större, något Annat.

En närmare bestämning av vad detta Andra kan vara, måste ta sin utgångspunkt i ett radikalt undersökande som ligger hitom de traditionella distinktionerna mellan estetik och teknik, mellan praktik och teori, konst och vetenskap.

Konst kan inte längre vara något rent estetiskt, lika litet som det kan vara något rent politiskt, utan måste istället förstås utifrån sin ursprungliga samhörighet med vetandets fält i stort. En sådan samhörighet har som sitt första element (stoikheion) livet självt, och endast ett aktivt hörsammande av hur livet gestaltas, i alla dess mångfacetterade vridnin- gar, rymmer inom sig möjligheten till att avtäcka detta Andra.

Det handlar därför lika mycket om konstens roll i tänkandets fest, som om festens funktion i konstens avtäckande, där den förmedlande instansen består av livet i all dess heterogena alteritet – det ena i sig självt åtskiljt.

Nicholas Smith,
Kairos Philosophy